Mia i ord

Sommaren är verkligen här. Precis som alla utbrister så är det hett, hett och åter hettande ute. Frustrerande nog så ligger jag inlindad i en filt i soffan, med den varmaste halsduk runt halsen och med hängande ögon (som både är trötta av halsont, men samtidigt sura över att vara sommarsjuk). Det är ju inte klokt att man ska behöva bli sjuk under sommaren, så fruktansvärt onödigt. Det är som sagt stekande hett ute och då solen kikar fram vill jag ingenting annat än att ligga naken och bli solkysst av varenda solstråle.

Sommaren har varit fin, riktigt fin. Sen är den ju inte över än på långa vägar. Jag har haft riktigt sköna dagar. Både i solen och i skuggan. Både på land och i vatten. Både inne och ute. Både som frisk och sjuk.. Jag är glad över dom gånger då jag tänkt "Nu ska vi passa på!". Jag har trotsat kyla, moln, blåst och regn, för det är ju ändå sommar. Jag kommer bli galen i vinter när man ligger vintertrött inne om jag inte har passat på att varit ute nu i sommar. Under midsommar stod vi allihop och försökte tolka vädret, "Hm nej molnen blåser nog dit bort", "Nämen titta där bakom lyser nog solen, den kommer nog fram om några timmar då molnen har lyckats blåsa bort", "Vem kan regndansen?". Men prompt tyckte jag att vi skulle slå upp tälten och äta midsommarbordet utomhus. Det gjorde vi. Vi hann äta maten inlindade i filtar innan det började regna in i tälten, som ändå blåste sönder dagen efter. Men vi firade midsommar ute!

Jag tror benen behöver känna blåsten, att fötterna måste få gå barbota minst halva sommaren och att den solbruna huden vill bli blöt av regnet.

I alla fall. Det är sköna dagar. Här. Nu. Då. Hos dig & hos mig.







"Sol, vind och vatten
höga berg och djupa hav
Det, är mina drömmar vävda av"

Foton: Jag

Storasyster, allt gick bra idag. Jag är igång, jag känner att jag lever och jag litar på att jag ska övervinna det som stått i min väg. En dag i taget, men motivation varje sekund. Här är jag och jag ska gro! Kram

Dagen intar sitt slut, man knyter ihop påsen. Väljer att avrunda. Pustar ut att man andats en hel dag. Släpper tyngden från kroppen och stänger av systemet. En dag är slut, en annan ska börja med ny energi.






"Det vackraste kan vara en solnedgång. Ditt sätt att älska. Hur livet tar sin form."


Foton: Jag

Det skadar inte med lite färg i vardagen. Man behöver nog ett färgstänk lite här och lite där. Lite rosa för räkningar, lite rött för kärleken, lite blått för disken och en skvätt grönt för städningen. Man kan så lätt lyfta upp det som tynger genom små enkla knep. Köp ett par grymt snygga diskhandskar så ska du se att det känns lite mer glammigare att skrubba bort all skit.

"Gör det enkelt för dig. Så föds det roliga fram."

Foton: Jag

När jag var liten kunde jag sitta i timmar och pyssla. Rita, måla, klippa, klistra.. Jag fick sådan ro av att använda min kreativa sida och få skapa efter min fantasi. Likadan är jag än idag. Jag kan fortfarande sitta i timmar och skapa. Faller lusten in på att måla, kan jag måla hela världen. Jag tycker det är kul att jag än idag har samma intressen som när jag var liten, att skapa. Jag älskar att vara kreativ och få använda dom sidorna. Ibland är det bara svårt att ta för sig av det och komma igång. Men när jag väl är där så trivs jag och finner ingen bättre ro.

En kvinna sa till mig en gång, att jag är otroligt estetisk och behöver få använda mig av dom sidorna för att trivas och fungera. Det stämmer. Stämmer så otroligt bra. Sedan hon sa detta har jag haft det i huvudet, att jag måste få låta mig själv vara kreativ, annars varken trivs jag eller är mig själv.



"Vart du än går, gå med hela ditt hjärta" - Konfucius, kinesisk filosof.

Jag ska bara.. Snart.. När jag har.. Sen så.. Efter.. Imorgon..
Nu är det slut på dessa irriterande uttryck, nu gäller nu och nu ska börja nu!

Jag vet själv om att jag utvecklas genom att hålla igång, att hålla mig själv sysselsatt och genom att låta mig själv testa nya saker. Jag behöver det och absolut inte någon mur som står framför mig och tar emot. Nu ska ske nu. Imorgon börjar jag jobba, mitt nya liv som jag vill leva ska få börja gro. Vilket härligt ord, gro, jag ska låta mig själv gro :)





"Jag vet vart jag börjar, när och hur jag slutar. Jag vet vem jag är, vem jag själv vill och ska vara"

"Jag låter mig själv få sätta mitt frö
Jag låter mig själv få vattna
Jag ger av ljuset
av luften
av fukt
Jag låter det lilla få växa sig stort"

Det spelar ingen roll om resultatet blir lila, blått eller gult. Huvudsaken jag hjälper det att få näring att växa.


Foto: Jag

Jag är i så stort behov av min ensamhet. Jag behöver tiden med mig själv, för mig själv. Det är då jag landar och kan ta nya andetag. Jag behöver min egen tid. Jag kvävs när annat eller andra tar för mycket plats i mitt utrymme. Jag måste själv få bestämma vad jag vill göra, hur jag väljer mina val och vilka jag vill umgås med. När jag gör någonting jag inte vill, då trivs jag inte och då försvinner luften under mina vingar. Självklart behöver man möta motgångar i livet och ställas inför situationer som man vill kräkas på. Sådant hör ju livet till. Men jag måste tvinga mig själv att tänka på att det är jag som är kapten på min egen båt, det är jag som styr. Styr gör jag bäst i lugn och ro.




"Kan du umgås med dig själv?"

Foton: Jag

Finner inga ord, bara bilder. Tankarna som skapar ord är på semester men ögonen är på resa. Jag fotar mycket, lite här och lite där. Ingen expert men har ett stort intresse. Kameran följer mig och fångar dessa stunder i livet. När jag sitter och bläddrar igenom mina bilder, det är ofta då jag finner dessa foton som har fångat känslan av att livet är härligt.
Det är inte alltid självklart när livet är som bäst, men tar man sig tiden att sitta och fundera, andas och komma ikapp, det är då helheten faller på plats.






"Allting har sin mening, sin skillnad, sin betydelse. Det gäller bara att ta till sig av det så man inte mister magin av ögonblicket."


                                                                            Foton: Jag

Natten då ljuset vänder, men vänner och familj stannar.
Midsommar. God mat, trevligt sällskap, rosevin, blommiga klänningar, mygg, fylla och alla världens skratt. Jag älskar det och oavsätt om det var kallt så trotsade jag kylan med klänning och barbenta ben. Jag firar midsommar som om solen skiner, i klänning och leende.

"När man har chansen att fira, så fira. I hemlighet från allt och alla kan man fira vad man själv uppskattar. Men ta chansen att fira."


                                                                         Foton: Jag

Jeans i alla väder. Jeans över alla kläder.




Foton: Jag

Kärlek. Karaktär. Kontroll. Kontrast.
Ord som har en innebörd. Ord med smak i. Ord som påverkar. Ord med kraft.





Foto: Jag

Ibland blir jag inte klok på hur lätt det är att åka bergodalbana, då menar jag ingen rolig färgglad karusell på Grönan utan en hejdundrande flygtur kroppsligt/själsligt. Från att ha varit på topp, lyckan ligger fridens över allt, motivationen pumpar och man ger allt tummen upp. Sen pang! Allt släpper och man faller djupare än någonsin. Man känner sig värdelös, eländig, ful, skit äcklig, arg, frustrerad och allmänt förbannad på både allt och alla. Det är inte lätt att vara människa, verkligen inte. Och det tar väl hela livet att lära sig att vara det. När man väl lyckas bli människa ja men då kolar man säkert ihop och begravs, men det är väl det som är meningen med livet. Att man ska lära sig leva det.

”Var positiv”, ”Acceptera läget och gör något bra åt det”, ”Sluta deppa, våren är här”.
Nej, ibland behöver man få vara arg, förbannad, riktigt as less och på tok för grinig. Man måste ut med fruktansvärda känslor, let it go. Jag behöver släppa ut ilskan för att kunna göra plats åt lite positiv energi och glädje. Jag är ju ändå bara människa..

Jag vet själv om att efter regn kommer solsken och att den där känslan av förtvivlan ibland kan vara det som gör att någonting sker. Jag ser själv ljuset i min tunnel, jag vet att jag inom kort är där jag vill vara. Det är bara det att vägen dit kan vara alldeles för grå och asfalterad. Jag behöver lite mjukt gräs under mina fötter. Jag tycker det är viktigt att acceptera sina känslor, sitt humör, sin sorg eller glädje. Istället för att försöka skjuta bort det och gräva ner det tråkiga, som gör att man flyr sig själv, ska man ta på alla sina känslor. Till slut lär man sig vilken känsla som är vilken och kan kanske då styra sig själv lite mer.

Lika lätt som det säger Pang! och man faller, lika lätt tror jag det är att skjutas upp till toppen igen. En gullig Tussilago i diket. En nybäddad säng. En härlig varm dusch. Nyfärgat hår. En brinnande majbrasa. En mjuk men ändå hård kram av den du älskar. Eller kanske bara en god måltid kan ge den gnutta energi som behövs för att skjuta dig till höjden igen.

 Foton: Jag

"Then, now and forever, we bring love & hold are hands together"

Det slår mig ibland, ganska hårt faktiskt, hur fullständigt sjuk och nervärderande vår värld har blivit. Tanken kan till och med göra ont. Det min tanke faller på och som ger mig rysningar är hur bilden av dagens kvinna ska se ut. Jag mår illa av tanken och vill ärligt talat gråta av förtvivlan. Det som gör mig mest upprörd är att de yngre tjejerna ser detta, tror på detta, tar efter detta och ser inte verkligheten. Våra fina flickor får inte lära sig och se med öppna ögon skillnaden på verklighet och (ärligt talat) fake. Jag står så starkt vid hur gärna jag vill förändra dessa sjuka ideal och hjälpa unga tjejer att finna sin egen inre styrka, när jag tänker på att mina syskons döttrar snart lever in i den här världen. Det är inte många år kvar innan dem (mina fina tjejer) står i vardagen om att slitas mellan ideal och verklighet. Snart knackar tonåren på dörren och tyvärr kan jag inte låsa dörren för då krälar den fram under eller in genom nyckelhålet. Den är på väg och det är bara att acceptera. Men en sak är säker, det kan jag lova. Jag kommer kämpa in i det sista med att i alla väder, genom alla dagar vara en bra förebild för mina tjejer. Jag ska ge min själ för att hjälpa dem att finna sin inre styrka och se sin egen unika person. Jag ska ge allt. Vi ska tillsammans vinna mot världen. Jag vill sätta den riktiga och verkliga ”Girl power” på en hög och vacker piedestal.

"För att du ska kunna ta till dig av att andra tycker om dig, så måste du först tycka om dig själv. Men för att du ska tycka om dig själv krävs det inte att andra ska behöva bekräfta dig först."

Fina. Vackra sommarminnen. Ögonblick som stannar och ger ro när den ibland intensiva stressen gör sig väldigt påmind och lätt gör vardagen till bu och till och med bä. Innan man hinner sjunka ska man snabbt plocka fram dessa fina minnen. Dessa minnen som bygger upp marken under sina fötter igen, så att man klarar av att stå pall för att skapa nya fina minnen.. För det är ju så. Vardagen tar lätt över, kör över harmoni och ro. Man förstår inte meningen med allt och man finner ingen glöd där det brinner som mest.

"En bild säger mer än tusen ord. Fler bilder säger mer än en miljon"

Foton: Jag

Foton: Jag

Våren är här och det är så befriande efter denna vinter. Det fina vädret har både smält bort mycket av snön och fött fram alla dessa flugor. Men det största vårtecknet var idag då det kom en fjäril och flög förbi. Det har droppat ute, flugorna har surrat och gräset tittar fram. Men den där fjärilen slog allt. Nu är våren verkligen här!

Det är så lite som krävs ibland, för att väcka livslusten och hålla hoppet vid liv. Idag var det fjärilen som dök upp. Den rundade husknuten och påminde mig om att jag kommer ligga på lakanet under den svala sommarnatten och klia mina solbrända ben som svider av alla myggbett efter att jag gått barfota i kjol under dagen. En härlig känsla.

Man glömmer så lätt hur lite som krävs, därför när man kommer på det ska man ta tillfället i akt. Kyss din man en extra gång. Tala om för din vän att hon ger dig kraft. Rita en teckning tillsammans med dina barn. Klä dig i din vackraste klänning till vardags. Jag tycker det är viktigt med kärlek. Att man tillåter sig själv att både känna och röra vid den, och att man är noga med att visa dem man har i sin kärlekskrets att dem tillhör den. En kram kan värma den hårdaste och ett leende kan föda ett annat. Sen kan en förstående blick bygga en tillit och styrka som inga ord kan ge.

Jag kan själv vara "mindre bra" på att visa min kärlek, och lika "mindre bra" på att ta till mig av kärlek jag får. Orsaken till det är att det konstigt nog kan kännas dumt att visa sin kärlek. Jag kan skämmas om jag ger en kram eller säger några kärleksord till nån jag håller kär. Det är synd, för att både ge och ta kärlek växer både jag och andra av.

”Låt dig älska. Låt andra dig älska. Ta den droppe du har & skapa det hav du vill ha.”

Det är väl så, för att komma igång med något så ska man ta för sig. Det gäller ju även det här med blogg. Varje dag har jag ett nytt inlägg i huvudet, ett nytt ämne som kokar i mig. Men som pga. slöhet tyvärr inte hamnar i text. Jag vill skriva, jag vill skapa mig själv i ord och det var ju därför jag öppnade upp en blogg. Ett eget lite personligt Place där jag när som helst kunde få ut mina tankar i ord.

Tyvärr så är det ju så, att man lätt kan fastna på vägen till något kul. Till något motiverande. Man har planen, allt är färdigt i huvudet. Men när det väl kommer till kritan, ja då saknas pappret. Lusten slinker iväg och den där roliga idén man hade blev bara jobbig och onödig. Men nu får det vara slut på sådant tjafs. Varför ska man krångla till det och ge upp sådant man tycker är kul? Det är väl ändå därför man lever, för att ta till vara på det som får igång en och använda sig av det som ger en kraft och motivation till att skapa sig ett eget liv. Man får se sina intressen och brinnande ämnen som bränsle. Utan dom går det väldigt sakta och till slut kommer man ingenstans. Lika väl som jag måste tanka bilen, måste jag också tanka mitt liv med det som motiverar mig till att köra vidare. Inte nog med det, jag har även all rätt och frihet till att själv styra vilken väg jag vill köra på. Tänker man efter så är det ren lyx. Det svåra är bara att lära sig styra, det är inte helt lätt men när man väl får in snitsen/modet så försvinner rädslan för att själv styra över sitt eget liv.

 ”Om inte du är för dig, vem är då för dig? Om inte nu så när?”