Att ta på det som känns
Ibland blir jag inte klok på hur lätt det är att åka bergodalbana, då menar jag ingen rolig färgglad karusell på Grönan utan en hejdundrande flygtur kroppsligt/själsligt. Från att ha varit på topp, lyckan ligger fridens över allt, motivationen pumpar och man ger allt tummen upp. Sen pang! Allt släpper och man faller djupare än någonsin. Man känner sig värdelös, eländig, ful, skit äcklig, arg, frustrerad och allmänt förbannad på både allt och alla. Det är inte lätt att vara människa, verkligen inte. Och det tar väl hela livet att lära sig att vara det. När man väl lyckas bli människa ja men då kolar man säkert ihop och begravs, men det är väl det som är meningen med livet. Att man ska lära sig leva det.
”Var positiv”, ”Acceptera läget och gör något bra åt det”, ”Sluta deppa, våren är här”.
Nej, ibland behöver man få vara arg, förbannad, riktigt as less och på tok för grinig. Man måste ut med fruktansvärda känslor, let it go. Jag behöver släppa ut ilskan för att kunna göra plats åt lite positiv energi och glädje. Jag är ju ändå bara människa..
Jag vet själv om att efter regn kommer solsken och att den där känslan av förtvivlan ibland kan vara det som gör att någonting sker. Jag ser själv ljuset i min tunnel, jag vet att jag inom kort är där jag vill vara. Det är bara det att vägen dit kan vara alldeles för grå och asfalterad. Jag behöver lite mjukt gräs under mina fötter. Jag tycker det är viktigt att acceptera sina känslor, sitt humör, sin sorg eller glädje. Istället för att försöka skjuta bort det och gräva ner det tråkiga, som gör att man flyr sig själv, ska man ta på alla sina känslor. Till slut lär man sig vilken känsla som är vilken och kan kanske då styra sig själv lite mer.
Lika lätt som det säger Pang! och man faller, lika lätt tror jag det är att skjutas upp till toppen igen. En gullig Tussilago i diket. En nybäddad säng. En härlig varm dusch. Nyfärgat hår. En brinnande majbrasa. En mjuk men ändå hård kram av den du älskar. Eller kanske bara en god måltid kan ge den gnutta energi som behövs för att skjuta dig till höjden igen.
”Ibland måste man släppa bilden av allt och inse på riktigt att man är mänsklig. Då är det lättare att acceptera hur man mår och varför man känner som man gör”
Foto: Jag
