Jag är för mig, är du för dig?
Det är väl så, för att komma igång med något så ska man ta för sig. Det gäller ju även det här med blogg. Varje dag har jag ett nytt inlägg i huvudet, ett nytt ämne som kokar i mig. Men som pga. slöhet tyvärr inte hamnar i text. Jag vill skriva, jag vill skapa mig själv i ord och det var ju därför jag öppnade upp en blogg. Ett eget lite personligt Place där jag när som helst kunde få ut mina tankar i ord.
Tyvärr så är det ju så, att man lätt kan fastna på vägen till något kul. Till något motiverande. Man har planen, allt är färdigt i huvudet. Men när det väl kommer till kritan, ja då saknas pappret. Lusten slinker iväg och den där roliga idén man hade blev bara jobbig och onödig. Men nu får det vara slut på sådant tjafs. Varför ska man krångla till det och ge upp sådant man tycker är kul? Det är väl ändå därför man lever, för att ta till vara på det som får igång en och använda sig av det som ger en kraft och motivation till att skapa sig ett eget liv. Man får se sina intressen och brinnande ämnen som bränsle. Utan dom går det väldigt sakta och till slut kommer man ingenstans. Lika väl som jag måste tanka bilen, måste jag också tanka mitt liv med det som motiverar mig till att köra vidare. Inte nog med det, jag har även all rätt och frihet till att själv styra vilken väg jag vill köra på. Tänker man efter så är det ren lyx. Det svåra är bara att lära sig styra, det är inte helt lätt men när man väl får in snitsen/modet så försvinner rädslan för att själv styra över sitt eget liv.
”Om inte du är för dig, vem är då för dig? Om inte nu så när?”
