Mia i ord

Jill Johnsons "Kärleken är" ekar i mitt huvud. Den är så vacker. Så fin! Jag har inte lyssnat på den tidigare men nu hörde jag den och den riktigt klistrade sig fast i huvudet. Ja, den berörde mig mycket och tydligen länge!

 

Dag för dag så skiner solen in lite mer. Det är så vackert ute nu. Det är som kristaller i luften när kylan möter solens strålar. Även fast jag är ofantligt trött på den här ihållande rysskylan så försöker jag tappert att njuta för varje vacker dag nu. För det är det verkligen. Det är otroligt vackert ute just nu! 

 

Just nu gör jag någonting jag aldrig tidigare har gjort. Jag räknar på ett anbud, för planteringar i vår kommun. Jag kan knappt förstå att lilla jag sitter här och sliter med detta svåra projekt som jag håller alla tummar och tår för att jag ska få. Nä. Jag tänker att jag inte ska få det utan att det är en stor erfarenhet av att bara räkna på detta jobb. Jag är riktigt stolt att jag sitter här och räknar, måttar, skissar och planerar men när jag är klar och lämnar in anbudet kommer jag säkerligen växa några centimeter! 

 

Hur jobbigt, läskigt och svårt det än må vara att ta sig an nya utmaningar så är det i det hela stora en bra erfarenhet att bära med sig. Man bygger ju sitt eget liv och ibland behöver man ta ut svängarna lite! Jag tänker alltid att jag behöver inte göra det som ger mig magont, men lite svidande kan bara förvandlas till fjärilspirr. 

 

Förutom det här planteringsjobbet så brainstormar jag mig själv med blomsterarbeten. Jag försöker lägga upp en plan för våren. Jag vill annonsera för mitt arbete och bygga fler kundkontakter. Jag ska erkänna att det är svårt att ta för sig. Plats att vräka ut sig på finns det överallt men det är modet som är mindre. Det är väl det jag försöker jobba upp. Att känna att jag kan, jag vill och jag vågar!

 

 

 

                

 

I onsdags var det premiär för "Mia på Grötö". Som jag längtat efter det programmet och som jag längtat efter att få höra Mia Skäringers kloka ord om livet. Programmet var helt underbart och det kommer vara veckornas höjdpunkt framöver. Hon bjuder in olika gäster hem till sig där dom avnjuter en god måltid och pratar igenom varandras erfarenheter och livets glimtar. Tänkvärda ord och goda skratt!

 

Jag själv är lite tankspridd just nu. Velar om saker och försöker bena ut mina val för att få lite klarhet på mitt liv. Men det är svårt. Jag återkommer alltid till det. Att det är svårt. Så oerhört svårt. Livet med sina val och alla dessa utmaningar som gör mig matt. Jag är helt säker på att i mitt liv så kommer jag må som bäst när jag är gammal. Riktigt gammal. För då har jag gjort alla val. Jag har levt mitt liv och tiden som är kvar för mig består bara av att njuta av livet jag levt. Jag ser mig själv sitta i en korgstol med en sjal över axlarna hemma på gården. Jag sitter där och ler och tänker igenom mina dagar. Vad jag har gjort. Hur jag har älskat och blivit älskad. Alla gånger jag har skrattat innerligt. Jag kommer se tillbaka på stunder i mitt liv där jag känns mig fullkomligt komplett! 

Eller kommer jag sitta där i min korgstol och ha lite svidande magsår när jag tänker tillbaka på mina unga år? Då jag  tyckte att allting bara var så svårt. Att jag kämpade med den känslan istället för att bara leva ut mitt liv och låta var dag ha sin gång.. Ja, nu blev det sådär svårt igen. Jag får nog bara ta och acceptera att jag är lite svår. Lite krångligare än alla andra. Jag kan inte bara leva på, inte fundera, inte reflektera över mig själv. Jag kan inte låta bli. För det är sån jag är. Jag har ett starkt behov av att spåna lite över mig själv. Men kanske blir jag stolt över det när jag sitter i min korgstol på äldre dar. Att jag var smart nog att tänka. Både över mig själv och mitt liv. Så kanske ler lite mer när jag drar om sjalen runt mina axlar och smuttar på mitt kaffe på fat..

 

Jag är inte den där vita snön som ligger över marken och glänser. Jag är marken under snön som ligger och funderar på när solen ska nå mig till våren eller om jag bara ska ligga här ett tag och njuta av det vita som täcker mig från kylan över en hel vinter...

 

/Mia