Mia i ord

Jill Johnsons "Kärleken är" ekar i mitt huvud. Den är så vacker. Så fin! Jag har inte lyssnat på den tidigare men nu hörde jag den och den riktigt klistrade sig fast i huvudet. Ja, den berörde mig mycket och tydligen länge!

 

Dag för dag så skiner solen in lite mer. Det är så vackert ute nu. Det är som kristaller i luften när kylan möter solens strålar. Även fast jag är ofantligt trött på den här ihållande rysskylan så försöker jag tappert att njuta för varje vacker dag nu. För det är det verkligen. Det är otroligt vackert ute just nu! 

 

Just nu gör jag någonting jag aldrig tidigare har gjort. Jag räknar på ett anbud, för planteringar i vår kommun. Jag kan knappt förstå att lilla jag sitter här och sliter med detta svåra projekt som jag håller alla tummar och tår för att jag ska få. Nä. Jag tänker att jag inte ska få det utan att det är en stor erfarenhet av att bara räkna på detta jobb. Jag är riktigt stolt att jag sitter här och räknar, måttar, skissar och planerar men när jag är klar och lämnar in anbudet kommer jag säkerligen växa några centimeter! 

 

Hur jobbigt, läskigt och svårt det än må vara att ta sig an nya utmaningar så är det i det hela stora en bra erfarenhet att bära med sig. Man bygger ju sitt eget liv och ibland behöver man ta ut svängarna lite! Jag tänker alltid att jag behöver inte göra det som ger mig magont, men lite svidande kan bara förvandlas till fjärilspirr. 

 

Förutom det här planteringsjobbet så brainstormar jag mig själv med blomsterarbeten. Jag försöker lägga upp en plan för våren. Jag vill annonsera för mitt arbete och bygga fler kundkontakter. Jag ska erkänna att det är svårt att ta för sig. Plats att vräka ut sig på finns det överallt men det är modet som är mindre. Det är väl det jag försöker jobba upp. Att känna att jag kan, jag vill och jag vågar!