Är du snäll mot dig själv?
Ibland faller man. Men efter regn kommer solsken. Det ljusa dyker upp igen.
Jag är en av dem som gärna vill klara mig själv. Jag vill inte ha hjälp hela tiden. Jag vill heller inte att folk ska räkna med att jag är beroende av dem. Men svart på vitt. Det är skönt med en hjälpande hand när man behöver. Men då vill jag be om handen själv.
....
I övrigt. Jag har ingenting att skriva. Jag känner ingen inspiration för något ämne. Jag vill inte skriva om min vardag. Jag har inga känslor att dela. Jag är tom. Precis likt min blogg. Bloggen som jag ändå vill hålla vid liv. Nu har jag i alla fall lösenord på den för att ingen ska kunna läsa. Jag blev helt stel av tanken på att folk såg min värld. Så jag skapade ett lösenord som finns för tillfället. Jag tar bort det och öppnar min "värld" igen när jag känner mig mogen för det. Jag vill komma igång lite med skrivandet innan jag delar med mig.
En sak som jag tänker mycket på är människor av olika slag. Hur många är som person och hur dem lever. Vilka val dem gör, och då undrar jag för vem dem egentligen väljer. För någonting som jag faktiskt grubblar på är hur människor umgås med varandra. Att i väldigt många fall så är det en yta emellan dem när de ses. Det är ingen innerlig vänskap. Det är ingen djup kontakt. Det är en fet hinna över allt, en falskhet, bara för att man ska ses för det ser bra ut. Vi är vänner! Nja.. Är vi det? Finner jag mig själv i dig?
Jag gick igenom dem tankarna över människor jag hade i min "närhet" och det slog mig ganska hårt att jag inte såg mig själv i någon av dem andra. Så jag gick vidare. För min egen skull. För jag har lärt mig att det är bara jag som har all makt och allt ansvar över mitt eget liv. Det är bara jag som bestämmer och väljer vilken väg jag vill gå och vem som får följa mig. Jag bestämmer själv vem/vilka jag vill umgås med, och jag vill inte ha personer i min omgivning som bara ger mig dålig energi. Jag vill ha människor i mitt liv och umgås med dem som får mig att må bra. Jag vill spendera min tid med dem som får mig att skratta och som ser mig för den jag är. Det är vänskap. Det är kärlek. Det är äkta solsken!
Lyssnar man inte på sig själv, om man inte känner på sin magkänsla anågende vad man faktiskt vill. Då anser jag att man är oerhört elak mot sig själv. Det är att slå på sig själv och sin egen styrka.
Du ska välja för dig själv, för det är för dig du lever. Sedan är det ett stort plus om du får göra det med människor du älskar av hela ditt fina hjärta!
"Honey, Love yourself. Be who you are and go the way where your sun is shining"
