Unik
Läste ett inlägg i Claudia Gallis blogg, där hon skrev "Jag är unik!". Det är så rätt..
Det är ju så, jag är unik. Du är unik. Vi måste bara inse det och ibland övertala oss själva om det.
Jag vet att klockan är alldeles för mycket och jag borde sova för länge sen. Men.. Det slog mig så hårt att
jag faktiskt är unik. Likaså du.
Hej, jag heter Mia. Det här är jag. Inte du. Jag. En ung tjej som hela tiden försöker finna sig själv i allt. Vem är jag. Är du jag. Jag, du. En ung tjej som hela tiden försöker förstå livets år. Livets gång. Som analyserar varenda beteende och val. Som grubblar. Tänker. Fantiserar. Jag har inte hittat rätt än. Jag är 21år och jag har inte kommit fram. Fortfarande står jag inför alla var/vem/när/hur/vilken. Därav allt grubblande. Tänkande. Jag försöker finna min väg i allt. Jag liksom snubblade på vägen tidigare. Men har börjat promenera igen.
Jag har kärlek. Familj. Kropp och själ. Hem och trygghet. Min grund för att föda mig själv. Det är väl det jag håller på med. Detta blev tydligen lite djupare än vad jag trodde, men det är sån jag är. Lite djup, ibland för djup.
Kanske jag kan komma loss lite genom den här bloggen. Skriva mina dagar och tankar. Mina steg och funderingar. Kunna reflektera över mig själv. Kör på det. Ska prova. Det har varit lite läskigt det här med blogg. Att skriva och att någon annan ska läsa och se. Därför satte jag lösenord på den direkt. Jag är och har alltid varit lite blyg och personlig. Men det jag kanske behöver är lite utrensning, lite nakenhet. Att blotta mig själv lite. Öppna upp mitt inre och låta andra komma in. Som jag skrev tidigare så snubblade jag på vägen, jag stängdes nog automatisk då för att inte bli skadad. Nu är det dags att öppna upp igen.
Jag är unik. Jag är jag. Jag måste bara låta mig själv få vara jag. Inse att du är du. Du är där. Jag är här.
Jag är unik.
Det är ju så, jag är unik. Du är unik. Vi måste bara inse det och ibland övertala oss själva om det.
Jag vet att klockan är alldeles för mycket och jag borde sova för länge sen. Men.. Det slog mig så hårt att
jag faktiskt är unik. Likaså du.
Hej, jag heter Mia. Det här är jag. Inte du. Jag. En ung tjej som hela tiden försöker finna sig själv i allt. Vem är jag. Är du jag. Jag, du. En ung tjej som hela tiden försöker förstå livets år. Livets gång. Som analyserar varenda beteende och val. Som grubblar. Tänker. Fantiserar. Jag har inte hittat rätt än. Jag är 21år och jag har inte kommit fram. Fortfarande står jag inför alla var/vem/när/hur/vilken. Därav allt grubblande. Tänkande. Jag försöker finna min väg i allt. Jag liksom snubblade på vägen tidigare. Men har börjat promenera igen.
Jag har kärlek. Familj. Kropp och själ. Hem och trygghet. Min grund för att föda mig själv. Det är väl det jag håller på med. Detta blev tydligen lite djupare än vad jag trodde, men det är sån jag är. Lite djup, ibland för djup.
Kanske jag kan komma loss lite genom den här bloggen. Skriva mina dagar och tankar. Mina steg och funderingar. Kunna reflektera över mig själv. Kör på det. Ska prova. Det har varit lite läskigt det här med blogg. Att skriva och att någon annan ska läsa och se. Därför satte jag lösenord på den direkt. Jag är och har alltid varit lite blyg och personlig. Men det jag kanske behöver är lite utrensning, lite nakenhet. Att blotta mig själv lite. Öppna upp mitt inre och låta andra komma in. Som jag skrev tidigare så snubblade jag på vägen, jag stängdes nog automatisk då för att inte bli skadad. Nu är det dags att öppna upp igen.
Jag är unik. Jag är jag. Jag måste bara låta mig själv få vara jag. Inse att du är du. Du är där. Jag är här.
Jag är unik.
Dvala
Kom hem, tog datorn och la mig i sängen. Så trött, känns som kroppen domnar bort. En liten stund till i denna vila, så är jag fit for fight igen. Det är så skönt att låta kroppen pusta ut, andas, när den behöver det.
Jag är överlycklig. Det blir en fin höst. Mia, min Mia, Skäringer har öppnat sig igen. Hon har börjat blogga på yourlife.se. Vissa bloggar har innehåll, andra inte. Skäringer har innehåll, hon är självaste innehåll.
Nu ska jag kämpa mig ur denna underbara säng. Jag ska kliva ur dvalan och rycka igång min motor, för att sedan ikväll åka hem till kärleken. Vad vi ska mysa!
...
Jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva. Jag kommer inte igång. Kommer ingenstans.
...
Jag är överlycklig. Det blir en fin höst. Mia, min Mia, Skäringer har öppnat sig igen. Hon har börjat blogga på yourlife.se. Vissa bloggar har innehåll, andra inte. Skäringer har innehåll, hon är självaste innehåll.
Nu ska jag kämpa mig ur denna underbara säng. Jag ska kliva ur dvalan och rycka igång min motor, för att sedan ikväll åka hem till kärleken. Vad vi ska mysa!
...
Jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva. Jag kommer inte igång. Kommer ingenstans.
...
